måndag 28 september 2009

Det bor en femåring i mitt hjärta

Som barn tror vi att världen är full av magi. Vi vågar drömma och ser på världen som en spännande och ny plats. Det är världen som jag minns den, och som jag önskar jag hade stannat i.
När man var barn så fanns nästan inga hinder, man kunde springa och leka dygnet runt. Om man trillade så var det alltid någon framme och lyfte upp en. Allt är liksom nytt och man kan knappt vänta på att få utforska det.
Jag saknar den tiden, ibland vill jag bara bli fem år igen. Men nu är jag bara så ledsen över omständigheterna runt mig som jag önskar jag kunde blunda för. Blunda för brott, mobbing, våld, krig och liknande. Visst det fanns när jag var liten med, men då förstod jag det inte, även fast jag är på väg att bli vuxen så förstår jag det inte ännu. Hur kan människor vara så här?
Som barn var man trygg, jag önskar att den tryggheten fanns kvar. Bara krypa upp i en famn och känna sig älskad, och kanske höra en saga. Ibland känner jag mig som ett fågelunge som knuffas ut ur boet, ur tryggheten bara för att den börjar bli vuxen. ”Du får klara dig själv nu! Stick!” Men vi blir aldrig stora eller färdiga, vi är alltid barn, men vi får sällan bete oss som det utan att klassas som idioter.
När försvann den ljusa världen som jag såg när jag var barn? En gång när jag var på väg hem från skolan och mina knän svek mig och jag bara föll ihop på gatan och hade inte styrkan att resa mig själv. Det var det ingen som ville hjälpa mig upp! Det kan jag inte förstå! Ingen!

Läste att samma sak hände en äldre herre. När han halkade och hamnade i en snödriva och bad om hjälp att komma upp, trodde alla att han var en gammal alkis som var för full för att resa sig. Hallå! Vad händer här?

Kom att tänka på de barn och ungdomar som faktiskt har det riktigt hemskt hemma. Till de skulle jag vilja säga det här:
-Du ska inte behöva lyssna på vad andra säger om dig, för du är DU! Det har du all rätt till att vara! Du får leka och smutsa ner dig. Du är värd det och så mycket mer. Blicka framåt, våga säga emot, våga säga Nej! Fortsätt kämpa. Även om man tycker att man har haft en hemsk barndom så har man i alla fall säkert varit med om några ögonblick som är värda att minnas.

När under min vandring
byttes det ljusa, förtrollande, magiska ut
Varför är det inte lika oskyldigt och
Strålande vackert nu som förr
Om jag hade vetat att världen var såhär
Då hade jag stannat kvar som barn,
I den skimrande sagovärld som fanns då.


AE


Krönikör: Anna Ekenstierna
Skriven: 2008
Publicerad: BRIS

Ny blogg...

Japp skaffat ny blogg. Byrackarn (va elak jag är då) fick en egen.
Ja vad skall jag mer säga? Kommer nog lägga in rescentioner, krönikor och annat smått och gott här.
Trevlig läsning!