På tal om Stieg Larsson

Måste bara citera Nett som sa en bra sak idag XD:

"Män som hatade kvinnor lekte med elden så luftslottet sprängdes. "

Luftslottet som sprängdes

Bio idag och har lite tid över att skriva recension.



Luftslottet som sprängdes

Thriller ifrån 2009
Regi: Daniel Alfredson
Skriven av: Stieg Larsson

Luftslottet som sprängdes är den tredje och avslutande delen i Millenniumserien baserad på böckerna av deckarförfattaren Stieg Larsson. Filmen börjar där den andra filmen i serien: Flickan som lekte med elden slutade. Lisbeth Salander försöker bli fri från anklagelserna som riktats mot henne. Samtidigt som Mikael Blomkvist gräver i Salanders dolda förflutna för att få henne friad, och han kommer snart sanningen på spåren.



Jag har nu sätt alla tre Millenniumfilmerna och jag blir aldrig missnöjd. Jag måste säga samma sak som jag sagt i mina recensioner om de två andra filmerna: SKITBRA!! ( för mer info se min bdb Jigsawfox datum 2/5 2009 och 26/9 2009). Noomi Rapace är fortfarande bäst!

Många har sagt att den tredje filmen är segare än de andra två och jag faktiskt hålla med, mycket prat och lite action. Men detta är trotts allt finalen och alla trådar måste spinnas ihop, men en spikpistol kommer trotts allt till hands. ;)

Jag citerar mig själv ifrån recensionen i tvåan: Annars så har Stieg Larsson varit en av de bästa svenska deckar författarna, och hans böcker med filmer har sålt miljarder. Det är bara tragiskt att han aldrig han uppleva sin storhet.

Betyg: 4/5

Ödets ironi

Jag älskar den här giraffen ^^ snacka om ödest ironi

Stadie 1: Förnekelse
Stadie 2: Ilska
Stadie 3: Förhandlingsstyrka
Stadie 4: Depression
Stadie 5: Acceptans

x

Darwin har nog inte fel: Starkast överlever.
Men det handlar bara in om fysik. Slag skadar inte nog, alla kan tåla en käftsmäll.
Det finns andra sätt att bryta ner en människa, att riva upp djupa sår i hjärta och själ. Det är blodigare än ett slagsmål, och gör så mycket ondare.

Jag må ha förlorat förras laget men när kriget är över skall jag stå som segrare.

Att kommentera min blogg

Vet att vissa har haft svårt att kommentra min blogg. Men jag har fixat till det. Om ni inte har ett googelkoto eller är medlem på blogspot så gör du såhär:

Gå in på kommentera, välj namn/webbadress i kommentera som. Sen är det bara fylla i ditt namn (och webbadress om du känner för det), skriv det du vill kommentera och färdigt!

Skriv gärna kommentarer jag blir bara glad. =D

Varieté!!!

Slog på Tvn för att bara kolla om det var något värt att se, bläddrade över 1an och 2an men då stannade jag! Häckners Varieté ifrån år 2008 gick på 2an! Jag satt fastnaglad och ännu en gång sjöng med i sången jag sååå väl känner igen. I fem år i rad har jag suttit vid stora scenen på Liseberg minst en gång under sommaren och kollat på Varieté.
Jag kommer ihåg de alla, allt ifrån ekvilibrister till dansare. Kommer jag någonsin att glömma Varieté orkestern, Art of Spectra, Akita, Farellos, Sanna & Mirja, Strahlman und Sönne, den alltid lika pigga Miko, Malte Knapp, Silea och självklart Mr Fiasconi.

- Mr Fiasconi möter tiden, han kommer från början av seklet till slutet. Han bär på en ofantlig sorg. Han är ensam, han har ingen röst. Hans vänner är döda. Han känner inte igen sig. Med sig har han en oantastlig dröm att göra alla barnen glada.

För mig är Varieté en uppladdning av batterierna, en flykt ifrån min kaotiska vardag och verklighet, en dröm och ett hopp om något bättre. För många kommer nog denna text vara helt utan sammanhang och bortom förstånd, men det får den vara. Man måste vara där, uppleva varieté konsten, man måste se Farellos & Malte Knapp enhjuligsakt, man måste se Silea gå på lina emot den eldröda himlen, man måste se Haddji Haddji Allre Asch berätta sin historia, man måste se Carl-Einar Häckner bita huvudet av en duva……
Förns då kommer man förstå denna text. Och jag saknar det, en pusselbit av mig saknas. Men nästa år då är jag redo, då kommer jag sitta framför stora scenen igen, vare sig det är strålande sol eller hällande ösregn, och ännu en gång, som jag gjort i fem års tid, njuta av varieténs magi.

Fast i det förflutna i en dröm om den gamla tiden invaderas jag av varietéartister. De som brinner och svettas och aldrig ger upp. De blöder. De slår sig och kämpar varje dag för att överleva ett tag till. Och jag har sätt dem, de finns, de bombarderar min hjärna och hemsöker mig på natten. Numren hålls vid liv, jag är aldrig ensam, och dem måste få finnas.
Tillfälliga förbindelser. Rastlösa själar på drift runt jorden i en livslång turné utan slut. En väska, en hatt och en frack… En publik, en ridå, en applåd.
Välkommen in i Varieténs värld! I detta land finns allt! Och jag vill aldrig att det skall ta slut.

// Carl-Einar Häckner

En helt ny värld...

(undrar hur många som orkar läsa detta?)

I somras så bestämde jag mig att jag skulle börja läsa böckerna av J.R.R Tolkien igen. Jag började för nästan 5 år sedan med Bilbo och Silmarion men hann aldrig klart. Så i somras började jag i Sagan om ringen och har väl kommit halvvägs vid det här laget, ( boken är ju trots allt en tegelsten). Sen bestämde jag mig att läsa ut C.S Lewis´s Narnia serie, och har kommit till fjärde boken nu. Jag skall försöka ge mig på en jämförelse mellan de två författarna läst några fler böcker, men det kommer nog att ta lite tid.

Narnia må vara barnböcker men de är helt klart läsvärda, man kan lätt läsa ut en hel bok på en vecka. Sagan om ringen trilogin kan folk tycka är udda att läsa men den är fylld men dikter, sånger och berättelser som vilken bok fantast som helst inte skulle ha något emot att läsa. C.S Lewis och J.R.R Tolkien är inte så olika som många tror, de var båda med i The Inklings, en slags bokklubb bestående av akademiker som satt och diskuterade varandras texter, så i alla all jag tror att de påverkade varandra rätt mycket.
De är skrivna med samma still och språk, bara att Narnia är skriven på ett lite lättare sätt eftersom det är en barnbok. Medens Sagan om ringen och alla andra Tolkien böckerna är något svårare språk i.

Båda böckerna tar dig in i en fantasivärld, med det klassiska temat: ”Goda övervinner det onda i slutet”. Men jag är grymt imponerad vad de lyckats skapa. Dagens författare håller sig i denna värld de bara stoppar in karaktärer som vampyrer, spöken med mera. Till exempel: Twilight serien av Stephenie Meyer eller True Blood böckerna av Charlaine Harris. Om J.K. Rowling har skapat en ”fantasi värld” kan ju diskuteras, men den kan i alla fall inte mäta sig med Tolkiens eller Lewis.
Detsamma gäller våran svenska författarinna: Astrid Lindgren. Hon blandade fantasin med verkligheten, ifrån Lotta på Bråkmakargatan till Bröderna Lejonhjärta i Nangijala.

Jag hoppas att deras böcker kommer att leva kvar i alla tider. En författare lever kvar så länge han blir läst. Jag kommer i alla fall att fortsätta läsa.

Skrämmas eller inte skrämmas

Funderade efter filmkvällen. Vad det är som gör att vi blir rädda för vissa skräckfilmer och andra inte. Självklart är beror det även på vad vi är rädda för, är du rädd för spindlar kommer du såklart bli rädd för en film med spindlar i. Eller att vi helt enkelt inte är beredda ( Lina hoppade till under Saw XP).
Än så länge har jag bara sätt EN skräckfilm som har skrämt mig, i alla fall första gången jag såg den: House on the haunted hill. Den är inget vidare läskig men det är det att om man känner igen sig så blir den genast obehaglig. Man påminns om tidigare händelser och samtidigt förs in i filmens djup, det blir en läskig kombination.

Tack för en trevlig kväll Clara och Lina ^^

Fredag!

Den här veckan är fredagen efterlängtad, jag måste vila. Men det blir på lördag, idag blir det SAW marathon med Clara och Lina. Om jag har förstått allt rätt så kommer det vara kinamat inblandat med.

Blir kanske något skrivet ikväll/natt men det får vi se, är rätt läxfri.

Studiedag...

... men jag är fan inte ledig. Sov länge idag för att vara utvilad, steg upp 8.30 och kl 9 var jag igång och började skriva på Knutby. Två timmar, och en kopp te senare så har jag 4 ½ A4 papper fyllda med text framför mig. Men jag är inte klar ännu. Började skriva på svenska uppgiften, ytligare 3 sidor. Sen ut på promenad med Rubin och sen hem och fortsätta med Knutby och en halvtimme senare så har jag ytligare ett A4 klart, och kl är bara 13.00.
Kommer nog få förslitningsskador i händerna lagom till jul, haha

Skall få i mig lite lunch, fortsätter väl skriva mer i skolan imon, är inte så mycket kvar nu.

Min egna hög av förtvivlan...

Kollade igenom mitt skåp och mina gamla dokument. Hittade massor av noveller, påbörjade romaner med mera som aldrig blivigt klara.
Romanen "Rosengåva", "A story of true frendship"," The Pack" och så min krönikosammling som är 40 sidor ifrån att bli tryckt, men jag kommer inte längre. Jag vet att många väntar, speciellt ni som börjat läsa, men jag vill att min riktiga debut skall bli bra. Jag hade stora förhoppningar på "The Pack" men den rör sig inte ur fläcken. Än så länge har jag bara skrivigt 1 sagobok, och den vilar med pappa. Jag ville inte få den tryckt.

Men egentligen, jag är 16 år. Min skrivteknik är bra och precis men jag utvecklas ännu. Jag antar att mitt första redigt stora projekt blir biografin jag skall skriva åt mamma. Mamma berättar och antecknar sen är det upp till mig att skriva. Det är en bok som kommer komma långt för idén är strålande och kommer hjälpa många.

Det ända som kommer skrivas nu är krönikor och recensioner och har jag tur blir den en novell.

Ett tappert försök

Ja det är vad man kan kalla min förmiddag. Har försökt skriva på Knutby till religionen men det vill inte idag. Jag hoppar mellan frågeställningar och har halvklara rubriker. Kommer nog ändå att få börja om sen för att jag tappat tråden och texten inte har något flyt.

Sen har jag tappat en bit av en predikan, så jag sitter och letar igenom två timmars film efter två meningar och jag kan inte bara strunta i dem.

Näpp nu ger jag upp! Det blir till att jobba som en tok på studiedagen. Så nu agerar min laptop värmeelement till Rubin som förnöjt sover på min säng.

I Am Legend

Jag har börjat bli dålig på recensioner nu känner jag. Så nu är det läge att skriva en.

I Am Legend
Drama ifrån 2007
Regi:Francis Lawrence
Skriven av: Richard Matheson

Will Smith spelar vetenskapsmannen Robert Neville som är troligen den siste mannen på jorden, eftersom han är immun emot en ohejdbart virus. Men bortsätt ifrån hans trogne hund Samantha (Sam) så är han inte helt ensam. De som fallit offer för viruset har förvandlats till aggressiva zombies som bevakar det minsta av Roberts steg. Samtidigt gör Robert allt för att försöka få fram ett motgift genom sitt immuna blod. Men tiden är knapp...

I am legend förvånade mig faktiskt. För att va ett drama har den en spänning som håller fast dig framför tvn. Många har klagat på att den inte är läskig och det är den inte, men den är inte heller gjord för att vara det. Den har inte heller det gamla vanliga: - och så levde de lyckliga i alla sina dagar slut.
Filmer är helt klart sevärd och jag kommer definitivt att se den fler gånger.

Betyg 4/5

Vikten av kommunikation

Mamma bjöd ut mig på restaurang idag, helt spontant. Så vi satt och åt och började prata om skolan, böcker, framtiden, med mera. Allt eftersom konversationen fortsätter så upptäcker vi att vissa saker vi pratade om kanske borde ha sagts lite tidigare. För om vi hade gjort det så hade kanske vår tillvaro sätt annorlunda ut, vad vet jag?

Många gånger har vi svårt att säga som det är, av feghet, av rädsla för vad andra skall tycka och tänka om oss. Men att lätta våra hjärtan är kanske inte alltid så farligt som vi tror, många gånger gör vi en så stor grej av det. När det egentligen inte alls var svårt att säga, ingen blev arg på dig för det, det kanske till och med var till en stor fördel för dig.
…. Jag antar att mamma kommer att bjuda mig på restaurang varje helg hädanefter. ^^

50 års fest just nu...

... och de är alldeles för fulla för att en nykter person skall kunna stå ut med dem..

Någon som har något bättre för sig?

Livets bibliotek

I livets bibliotek står många bokhyllor. Vissa är nästan överfulla, andra nästan tomma. Vissa är slitna, andra är blankpolerade. Vissa böcker är sönderlästa, andra är dammiga.
I livets bibliotek står många bokhyllor, 6,6 miljarder om man skall ta fram en siffra, för det finns så många människor på den här jorden. Hur gillar ni det metaforen?

En bokhylla för varje person. Varje bok är en erfarenhet eller en kunskap. Jag tar en sväng till min bokhylla. Den är inte blankpolerad men inte heller trasig, bara lite sliten i kanterna och alla hyllor kanske inte riktigt håller alla gånger. På hyllorna högts upp ligger gamla barndomsböcker, de används så sällan.
I mitten där de är lättåtkomliga står skolkunskaper, matte, svenska, engelska, polska, historia, religion, med mera. Det finns även nyinköpta böcker som bland annat: Mediekunskap, psykologi, grafisk kommunikation.
Längre ner står upplevelseböckerna, en och annan spänningsroman, ett stort antal skräckromaner och några kärleksromaner.

Det börjar bli fullt på hyllorna, trots att jag bara börjat leva detta liv. Fast än så länge så har det varit rätt kaotiskt, men det är bara att hoppas att framtiden är vissare.
Men denna bokhylla skall ändå hålla många år till, hyllorna skall bära många böcker, Men man kan inte städa ur den. Även om man har dåliga böcker på sina hyllor så vill man ändå inte göra sig av med dem för då är inte din bokhylla komplett, då är inte du komplett.

Hur ser din bokhylla ut?

Krönikör: Anna Ekenstierna
Skriven: 2009

Onsdag..

.. ännu en helt okey dag. Dock var nog alla lärare och några av oss i klassen förvånade över dagens prestationer. Hög närvaro och det var länge sedan man kände att man var en "klass". Det var en positiv överraskning, håller någon med?
Nu blir det till att laga mat och sedan är det Knutby projektet som gäller. Sen är det eventuellt en krönika på gång lite senare idag. Håll ögonen öppna

En helt vanlig tisdag...

.. när nu jag kan ha det? Idag känns det bara helt normalt, och helt lagom. Bortsätt ifrån klippning av musikvideon imon, men det tog vi oss igenom på något sätt det med.
En promenad, en god kopp tee när man gör läxorna som inte är så farligt många. Dock ligger Rubin och är lite risig i magen men har inget emot att ha honom sovandes bredvid.

Nä det blir inget mer idag, allt är bara helt okey.

Stand up kväll...

men jag känner inte för något nytt. Blir några bra klipp ifrån Stockholm live. Titta och njut.

Hans Åke Andersson:



och Henrik Elmer som ursprungligen kommer ifrån Nässjö. Kanske märks på han komik med. Xd



Jag lovar att jag skall komma med bättre men kunde inte låta bli ^^

Fars dag idag...

.. ville bara säga: -Älskar dig pappa! Saknar dig. <3

Tankar på tåget hem...

.......Det mänskliga behovet av att hitta en frände… att veta i våra hjärtan, att vi inte är ensamma. Jag är för mycket av en ensamvarg, utslängd. Jag passar inte i någon flock, jag strävar i utkanten. Men i och för dig…. Vi vet aldrig vem vi kommer att möta framöver. Vem av alla främlingar kommer att hålla våran hand….vidröra våra hjärtan…och dela vår smärta av att försöka.

The Call..

Hade ett fint telefonsamtal idag, sorry om jag inte får skriva om det men då får du kontakta mig:

”Vi har inte valt våra öden, det valde oss. Och vissa kan inte förstå djupet av de inre förändringarna. De vet inte hur mycket vi riskerar att förlora. Därför att Vårt öde ligger i våra egna händer.”

Tillbaka till Cafeterian

Jag sitter på i sjukhusets cafeteria. Hur många gånger har jag inte suttit här? Hur många gånger har jag inte suttit på de grå stolarna, analyserat plastblommorna och grubblat över löpsedlarna? Tja så många gånger det går under 10 år, och varje gång är en gång för mycket känns det som. Jag lämnar mitt kaffe för en stund och övergår till att kolla in folket runt mig.

Inte så hög medelålder den här gången, inte så många äldre som är här idag. En ung assistent sitter och hjälper en rullstolsbunden man, hon är sliten. Hennes kropp bär henne inte fullt ut och i hennes blick syns spår av ångest, hon vill egentligen inte vara här. Hon möter min blick, jag ler lätt till henne, hon anstränger sig till ett leende innan hon vänder bort blicken och ger ifrån sig något sorgsen suck. Snett framför mig sitter en lätt överviktig dam. En insulinspruta ligger bredvid henne, inget tvivel att hon har diabetes. Vänder mig om och en tjej på kryckor med troligen en stukad fot hoppar in med sin pappa gåendes bakom.
När jag sedan rätar på mig i stolen sitter en medelålderskvinna med i cafét. Blåtira, halskrage och hennes darrande händer tyder på svaghet i lederna. Det vore orättvist att fundera på vad hon gått igenom så jag låter bli.

Jag återgår till mitt kaffe, och min tidning. Mina knän gör sig påminda när jag råkar stöta till bordskanten. Man skall inte generalisera alla här inne men en sak har vi alla som sitter i detta rum gemensamt: Vi är alla skadade. Vi kämpar för att klara av dagarna och vi tvingas möta våra demoner varje dag, det är inget bra liv, vi är inte lyckliga….men det är detta liv vi har att leva.

Krönikör: Anna Ekenstierna
Skriven: 2009

För att överleva i denna värld...

...håller vi dem vi litar på nära oss. Till dem anförtror vi våra rädslor,tankar,djupaste hemligheter och problem. Vi delar våra upplevelser av det fantastiska och det ordinära. Men vet flyr vi när dem vi litar på försvinner framför våra ögon? När allt tycks gå förlorat och framtiden är oviss...vad gör vi då? Är detta bara ännu en prövning?

Vi lär oss fort vilka som kan begripa och vilka som bara står i våran väg.