Funderingar...

Tar vi inte livet lite för givet ibland? Gränsen mellan liv och död kan tyckas vara hårfin, men är det verkligen det?
Det har blivigt mycket film och serier de senaste dagarna. Karaktärerna i filmerna dör, men det är sällan vi ser bortom själva ”filmen”. Detta händer i verkliga livet, det är inte omöjligt bara för att det händer på film. Människor dör, har du någonsin suttit mer och tänkt över det. Ett liv slocknar så lätt, men det inte att dö som är det svåra, det är att leva.
Ibland när jag kollar på filmer med flera personer och någon dör i filmen så ser jag mig gärna runt bland mina kamrater. Hur många reagerar? Vad reagerar dem på? Vad känner de just nu inombords? Bryr de sig? Jag fick upp mina ögon idag när jag kollade på en serie. Det gjorde ont i mig.
På våra dramalektioner får vi ofta instruktionerna att vi skall spela ”som om”. Vi har en övning som kallas ” Död inom en minut” ja det säger väl lite sig själv vad som kommer hända, en utav oss skall dö inom en minut. Men jag kan inte sluta tänka vare sig jag sitter och ”gråter” över min ”döde” dramakamrats kropp eller om det är jag som ligger ihjälslagen på golvet.
- Som om….