Allhelgona…

...tja vad skall man skriva? Visst det är en fin högtid, man minns de man mist….men jag kan inte låta bli att hata den. Gå runt på kyrkogården där jag överhuvudtaget spenderat mycket tid. Att gå runt med släkten och tända ljus hos tre generationer Ekenstierna och veta att vi med kommer att ligga här en dag. Det är klart med pappa hoppade vi över en generation….Vi har alla rätt att vara ledsna och gråta, det är inte det som plågar mig. Det är det faktum att jag inte kan det. Jag kan inte få ro, förens jag säkert vet. Men jag ger inte upp! Jag skall ha svar på mina frågor, även om det svaret en dag kan kosta mig livet....
Jag älskar dig och saknar dig mer än mina ord kan beskriva.