Krönika ifrån skoltidningen 2008

En god eller ond värld

Skolan är äntligen slut för dagen solen skiner så man är mycket mer piggare än vad man är under de mörka vinterdagarna. Batterierna i min Mp3 dog just i en bra låt.
Jag svär tyst för sig själv, men tänker att det var lika bra. Då kan man lyssna på vad som händer runt omkring istället.

Jag får se en liten flicka som äter glass. Hon håller sin mamma hårt i handen och båda skrattar i den varma solen.
Sånt här bli man glad av att se, man bli lika varm som solen inombords. Jag stannar upp och ser efter de en stund.
Skrik, svordomar och en smäll får mig att vända på huvudet mot ett hus på andra sidan gata. En kille grälar på sin pappa.
De skriker åt varandra och svär, till slut får pojken en kraftig smäll av pappan som sedan vänder sig om och går in i huset igen. Dörren går igen med en smäll.
Jag rycker till vid den ljudliga smällen och bli lite förvånad över uppståndelsen. I det ögonblicket kändes det som om jag stod mellan två världar.
Står med en fot i en god värld, med glädje, kärlek och trygghet. Medan min andra fot står i en värld av bråk, våld och otrygghet, en ond värld. Är vårt samhälle verkligen uppdelat så här om man tar sig tid att faktiskt granska det?

Jag fortsätter gå hemåt, bilderna av den lilla flickan och hennes mamma spelas upp i huvudet på mig. Går förbi ett dagis. Barn leker och har kul, skrattar och leker kurragömma.
Dagisfröknar står och tittar på eller leker tillsammans med barnen. Så här skulle nog den goda världen se ut, som med flickan och mamman.
Jag står och tittar bort mot dagiset en stund och börjar sedan fundera på hur världen skulle vara om den var som med pojken och pappan som grälade och slog.

Vänder mig om och blir närstan rädd för det jag ser. På andra sidan gatan ligger kyrkogården. Jag suckar och inser att jag just fick ett svar på mina funderingar.
Det är såhär det slutar om världen är så ond: på kyrkogården, med döden.
Om vi inte är rädda om varandra och tänker oss för så slutar det nog med en enda stor kyrkogård, mänskigheten dör ut.

Många människor bryr sig bara om pengar och makt. De bryr sig inte ifall de skadar någon. Ingen visar hänsyn mot någon.
Det är krig i världen och många katastrofer hotar att drabba oss och vår jord. Världen är på väg någonstans, mot en ond eller god värld.
Då hoppas jag att det är som i sagor: Att det goda kommer att segra! Med det beror helt på oss.


Ur Skoltidningen
Krönikör: Anna Ekenstierna
2008-05-29