Hoppsan!

Jag glömde ju önska alla ett GOTT NYTT ÅR!!


Nyårslöften:
- Hålla betygen
- Skriva färdigt planering till The pack
- Gå på en SKK utställning ( utan att bli utesluten =P typ att Rubin naffsar domaren)
- Börja övningsköra
- ev gå agillitykurs

Aj aj

Jag skulle kunna gissa på att när jag är 40 så kommer jag inte ha några händer kvar.
Hela förmiddagen och kvällen igår så ritade jag på skisser till mediaveckan. Jag har tänkt att jag skall jobba i Illustrator för det är väl det ända program som jag aldrig kommer tröttna på. ;)

Men jag insåg att det skulle ta sjujäkla mycket tid att rita direkt i datorn så jag hoppas jag får skanna. (annars har jag jobbat på lovet helt i onödan och måste komma på en ny idé). Har fruktansvärt ont i armar och händerna nu, men jag har mycket att rita till.
Fy fan va arg jag blir om jag inte kan använda det sen!!!

Ännu en jul igen

Av någon anledning så kurar min stolta självkänsla alltid ihop sig till ett rädd litet djur varje julafton. Så jag ...kan inte säga hatar, men jag föraktar den.

Så jag tänkte hänga ut mig totalt och förklara.

Varje jul så samlas våran släkt ifrån pappas sida hos farmor och farfar. Vi äter julmat bara jag farmor, farfar, mamma, mariusz och min faster. Så långt är det frid och fröjd, det var det även i år. Vi kollar på kalle anka och dricker kaffe.Efter det så väntar vi på mina kusiner ( förr även på min fasters man men han vill inte fria jul med oss lägre) de kommer och sätter oss i storarummet där jag och mariusz plockat fram paket. Sen blir det en otroligt sänd stämning där min kusiner klagar på de julklappar jag gett dem.

- De har jag ingen användning för
- Oj den var "dyr "va (ironi)
- Om det är ett paket post it igen så är vi inte vänner igensom exempel.

Och ingen annan säger något.Misstag tas hårt på också.Om jag sitter uppkrupen i min fåtölj och tänker rätta till benen och stöter till min ena kusin så drar hon genast häftigt bort armen.
Eller om jag råkar missa "pressentpapers påsen" och råkar kasta det på dennes presenter då sliter hon bort det och kastar tillbaka det på mig "UNGJÄVEL!"
Men farmor och farfar håller masken, det förekommer inget sådant i vår familj.
Om vi möts i hallen så håller kusinerna noga tre meters avstånd ifrån mig.

Är detta en rolig julafton tycker ni? Skulle in vilja uppleva detta varje år? Komma hem varje julafton och gråta därför att du hatar din julafton. Det gillar inte jag och det är just därför jag och mamma bestämde att vi ändrar på den i år. Dessutom så skulle jag vara tvungen att lämna Rubin ensam hela julafton.
I år åt vi lunch och drack kaffe som vanligt. Men efter det innan kusinerna har kommit så åkte vi hem och tog en lång jul-promenad med Rubin. Sedan satte vi oss lugnt vid granen, drack glögg, läste julrim ( det var också förbudet med kusinerna) och skrattade åt Rubin som är till hälften inne i en present.Men farmor och farfar tänker jag aldrig överge, imorgon på juldagen så kommer de hem till oss och vi har en egen julafton.
I år har julafton varit suverän, vi sparar pengar i och med att vi inte köper presenter till de om inte uppskattar det. Vi umgås bara vi fyra här hemma, äter gott och skrattar och skojar.

Jag vågar till och med säga att denna julen har varit den bästa i mitt liv!
Tack! Ha en fortsatt God Jul!

Inget är vad det verkar vara.

Kom just hem ifrån 1 och en halvtimmes promenad med Rubin ute i kylan. Efter en bit så möter vi en gammal dam, jag har träffat henne en gång innan när Rubin var valp och vi stannade och pratade ett slag. Sen fortsatte vinter äventyret och vi tog svängen runt sjön. Rubin var väldigt intresserad av fåglarna och jag beundrade utsikten. Efter att vi gått en bit så ser jag två något tilltufsade män och två stora hundar som hoppar och far åt alla håll. Rubin blir såklart överlycklig och han drar framåt. Den ena av männen bär en kasse ifrån systembolaget och min första tanke blir ”alkis”. Den andra som håller de båda hundarna har ett stort ärr som går igenom pannan och ner emot vänster höga, och ett annat som går ifrån hakan till mungipan.
Vi håller hundarna ifrån varandra tills en av männen frågar om de kan hälsa.
- Nja de verkar rätt på, sa jag och kollade på de skällande, hoppande och smått morrande hundarna.
- Nej då de är jätte snälla, säger han inte så övertygande
Jag är fortfarande misstänksam men jag släppte fram Rubin och försöker vara så lugn som möjligt för att inte påverka Rubin. Hundarna nosar på varandra och det blir genast glatt och skojigt för dem.
- Haha de tycker om varandra, utbrister den andra av männen.
- Ja det verkar så, sa jag och log.
Det hela slutar med att vi står och pratar i några minuter om hundar, ledarskap och annat som rör hundar. Hundarna hälsade på mig och viftade glatt på svansarna och det slutar med att jag ser två helt underbara människor och mina fördomar rasar genast ner.

Så just nu känner jag mig jätte dum att jag dömde ut de så fort. Men det är den horribla verkligheten. Vi dömer ut folk jätte fort, vilka personligheter de har, vilka vanor med mera, sen blir det bara svårt att se bakom de fördomarna.
- Det var jätte trevligt att träffas, hoppas vi ses fler gånger
- Ja det hoppas jag med på, svarade jag och skrattade

Krönikör: Anna Ekenstierna
Skriven: 2009

Fixat lite ny design på bloggen. En egen för en gångs skull.
Bannern skall jag fixa så fort jag har möjlighet men har inget redigeringsprogram. :/

Väldigt gråt jag vet men det passar ihop. Känner mig lite gameldags och grå. =P

Bless the Child

Det har blivigt väldigt många recensioner den senaste tiden, men det är la bara kul. Nu när man har ork och vilja att skriva.

Bless the Child
Drama 2000
Regi: Kim Basinger

Sjuksköterskan Maggie O Connors liv förändras en julnatt när hennes syster Jenna dyker upp med ett nyfött autistiskt barn vid namn Cody. Jenna överger Cody i Maggies armar och Cody blir snart det barn som Maggie alltid önskat sig. Sex år senare så utspelar sig en serie mord på barn som föddes samma år och exakt på samma dag som Cody, och inte nog med det så dyker Jenna upp igen men sin make och kräver Cody tillbaka. Det visar sig snart att Cody är ett mycket speciellt barn, ett barn som är lika speciellt som de som föddes för 2009 år sedan.

Är man intresserad av religion, ockult eller liknande så är denna film nästan ett måste. Sägs vara en thriller men än en gång så lyckas det bli en mer drama liknade film. Men ett bra drama, jag blev förvånad. Man känner igen många scener ifrån världens mest läsa bok (gissa vilken), speciellt en scen som verkligen får mig att le.
Betyg: 3/5

Morfing

Sitter i skolan och blev bara så nöjd med mitt resultat att jag måste lägga upp det =P

Inte så dåligt för att vara första gången.

Hostel / Hostel part II

Japp vi gör båda Hostel filmerna i ett ända svep!

Hostel
Skräck 2005

Regi: Eli Roth

Tre grabbar har bestämt sig för att de sig ut och luffa i Europa och leva livet men droger och sexiga brudar. De får tips om en avlägsen småstad i Slovakien där det är lätt att få brudarna att sära på benen och det tar inte lång tid innan alla tre finner sina drömtjejer. Men omständigheterna förändras och nu gäller det för vännerna att kämpa för livet.

Hostel part II
Skräck 2007

Regi: Eli Roth

Tre amerikanska tjejer studerar konst i Rom när de känner för att komma ut lite i världen. De får tips ifrån en nyfunnen vän: Axelle om ett exotiskt spa i Slovakien och bestämmer sig för att åka dit. Men de upptäcker snart att de inte är där för avkoppling. Utan de har blivigt inblandade i ett sammanhang långt bortom mänsklig empati. De är där för att uppfylla kraven för människans blodtörstiga behov och fantasier.

Min åsikt:

Jag älskar Hostel serien! Jag föll redan för första filmen, där jag satt på min vanliga ” kolla på dålig skräck en fredag kväll” – kväll. Men jag blev positivt överraskad.

Första filmen är introduktionen till organisationen Elite Hunting och dess verksamhet. Filmen är inte lika bra gjord som tvåan men är fortfarande en viktig del av storyn.

Andra filmen liknar ettan bara att det är kvinnliga huvudrollsinnehare. Det sägs att en uppföljare skall vara bättre en första filmen och den håller absolut det kravet. Sen kan jag inte låta bli att gilla slovenskas i filmerna ( samma språkstam som polskan).

Och nu en liten intressant fakta: Tro det eller ej men filmerna bygger på en sann händelse, som inträffade i Thailand på 1990-talen. Har dock inte hittat något fakta om det….än Den faktan är nästan hemskare än mordscenerna.

Betyg: 5/5 *

Seriöst har jag läsare? Ni kommenterar alldeles för lite, kom igen nu!
Snälla snälla söta läsare ^^

Tisdag

Sovit en timme för att bli av med huvudvärken och varit ute och lekt i snön med Rubin. Jäklar vad den hunden kan springa, kapplöpning med Dp skulle nog passa honom haha.
Läxorna är gjorda, min äckliga soppa klar och om någon timme skall jag med Jenny ner till Dm och träffa Hundcotchen Fredrik Sten (stavning). Sen blir det Dm´s hundpromenad, hoppas det inte snöar så gräsligt då.

En dag kämpig dag!

Denna dag har varit helt uppåt väggarna. Nu skall vi skriva om helvetesdagen på jorden:

Dagen börjar med att man är helt slut efter att endast ha sovit några få timmar efter vissa komplikationer att somna. Sen har vi en engelska lektion packad med övningar, stavning och text. Efter det en och en halvtimmes excel lektion där läraren inte hade en aning om hur allt fungerade. Sen är det två sidor matte som väntar, trööögggttt. Sen luch…wiii Nej såklart inte.

Jag och Clara hade knappt någon lunch eftersom vi satt och samlade fakta och skrev manus till mediakunskapen eftersom våran gruppkamrat dragit till Stockholm och inte kan skicka in materialet i tid. ( upplysningsvis: hon har fortfarande inte skickat något) Efter det Svenska, då skrev vi färdigt manus och sätta igång och kopiera allt.
Sen äntligen är det dags för att börja filma på mediakunskapen, men ingen kamera…..BC har alla. Jaha leta rätt på BC, han finns ingenstans. Karin tror han är på andra sidan E –huset, hon hade fel han är i arbetsrummen, i andra ändan av rummen. BC har ingen kamera, men Helena har en!
Jaha upp till Helena, hon har kamera!! Janne öppnar rolig bild, vi får tag i kläder, är sådär lagom stressande. Vi sätter upp allt och försöker får det bra och allt rullar på tills…… natta har kameran och filmar upp vårat band!!!! Vi tar kameran och in i vårt rum, äntligen lugnt och ro att filma......musik har övning och vi filmar i rummet bredvid…… inget att göra åt vi filmar när de är tysta. Det går smärre åt helvete men vadå…..batteriet slut……vi använder sladden. Bandet är kanske slut.. vi är inte säkra. Någon spelar fiol utanför just när kameran rullar!!!!

Men vi blev någorlunda klara, vi skall filma det sista imorgon. Vi mår båda illa utan utmattning.Bra jobbar clara.. imon tar vi om hela jävla helvetet igen!!!

Söndag

Kan man ha träningsvärk i hjärnan? Om man kan det så har jag nog det.
Dagen började med att jag har sprängande huvudvärk och nackskadan gör ont. Det kan vara vaccinet, men jag har inte reagerat mer än att jag bara har lite ont i mina leder. Men efter två alvedon så är man i form för att skriva artikeln till Svenskan och förbättra manus till mediakunskapen. Även om jag just nu inte bryr mig om betyg, jag behöver en paus. Sen ropade mamma på mig.

Mamma: - Anna.
Jag: - Ja vad är det? Jag gör läxor.
Mamma: - Kom lite.
Jag går ut i köket
Jag; - Ja vad ville du?
Mamma: - Jag ville bara prata lite
Jag: - ja......om vadå?
Mamma: - Ja du vet livet och så
Jag: - ?????!!!!! *förvirrad*
Mamma - hahahaha

Aja det blev att hon hjälpte mig med min religionsuppgift och jag fick ner några bra disskusions öppningar.
Ikväll blir det nog glögg och julmusik. (och såklart jaga Rubin som har en förkärlek till mina tofflor)

House of Blood

House of Blood
Skräck 2006

Regi: Olaf Ittenbach

Det kan tyckas vara en ren slump att Dr. Douglas bil kolliderar med en fångtransport mitt ute i ödemarken, eller är det förutbestämt? Fångarna dödar vakterna och tar Dr. Douglas som gisslan. De beger sig ut i vildmarken och finner snart ett mystiskt litet hus, men det döljer en blodig hemlighet.

Vad har då jag att komma med? Jag ser inget större fel på denna film, den är en blodig splatter med intressant handling och halvtaskiga skådespelare. Jag gillade den religiösa inblandningen som gjorde filmen intressant, i alla fall för mig. Inget vidare bra gjorda men trotts det äckliga splatterscener.
Jag kan inte se vad ni (Lina & Clara =P) kan se för dåligt och förvirrande i den, jag har minst 5 filmer som är sämre.

Till exempel:
* BUG
* From dusk to dawn (osäker på vilken alla är rätt B)
*The hills have eyes
* 13
* Live Feed (extremt dåligt försök till Saw & Hostel konkurrens)
* Ravenous

House of blood får 2,5/5 I betyg

(Orginal omslag)

Sara Svensson

Kollade in aftonbladet och såg denna artikel

Efter att ha jobbat om Knutby kan jag inte låta bli att bli glad för saras skull. Visst hon mördade Helge Fossmos fru och skottskadade Danilen Linde, men på HELGES begäran.
Hon var allvarligt psykisk störd pga Knutby församling ( dömmer inte ut hela församlingen, men främst Åsa M Waldau, Fossmo m.f). Det är Helge som är den riktige mördaren, det var han som styrde Saras förstånd och hand.

Är glad för hennes skull att hon är på bättrings vägen och kan komma in i ett normalt liv.

BUG

På begäran här kommer en recension på BUG.

BUG

Skräck 2006

(underrubriker: djurskräck, psykologisk skräck)

Regissör: William Friedkin

I BUG får du Agnes som flytt ifrån sitt våldsamma ex. En kväll pressenterar Agnes kompis henne för främling som efter en tid blir hennes nya pojkvän. Men han döljer en djup hemlighet, han är på flykt ifrån insekter som han påstår försöker ta över hans kropp. Agnes börjar snart också märka av insekterna och tillsammans så isolerar de sig ifrån omvärlden.

Detta är en av de sämsta skräckfilmer jag någonsin sätt. Jag har hört att den är en klassiker inom skräck generen men detta är patetiskt. Visst idén är bra, men hadde kunnat göra den sååå mycket äckligare om man hade velat. Hade man plaserat den i "psykologiskt drama" så hade det fungerat, men att säga att detta är skräck är förnedrande.

Betyg: 1,5/5

(för bra idé, men det räckte in ända fram.)

Låt inte trailen vilseleda er:

Tänker försöka

Ja ännu en vecka har passerat. Är det bara jag eller gör julstressen att dagarna bara flyger iväg. Så mycket att fixa och så lite tid. Jag har planerat att skriva under jullovet men jag kommer nog aldrig orka det, vilket kommer få konsekvenser om jag inte håller igång.

På tal om att skriva. Ibland känns det som: ”va fan har jag gett mig in på”. Min stora dröm är att jobba som författare på heltid i framtiden, möjligen ett extrajobb som krönikör. Men jag försöker komma in i en tuff värld.
Många författare är så högproduktiva så det finns nästan ingen chans i världen att komma in i branschen, i alla fall när det gäller deckare.

Vad är då alternativen:
1.Jobba ihjäl dig för att konkurrera med en som ligger minst 3 böcker före.
2.Skriv en enormt bra bok utan att ha någon som helst erfarenhet
3.Ge upp helt enkelt.
4.Var listig och byt genre i början av din karriär och byt sen när du är på väg upp byt till första valet.

Vi kan ju utesluta punkt 1 och 3 för mig. 2an är inte så stor sannolikhet att jag klarar av. Men 4ran klarar jag. Deckare är en genre som är ganska lätt att skriva vilket gör att det finns jävla många författare där. Men skräck är det inte så många författare som klarat av ännu, de största är ju Stephen King, H.P Lovecraft, John Ajvide Lindqvist. Det är i alla fall vad jag tycker, de har ändå åstadkommit något som blivigt mer eller mindre populärt och världsomfattande. Varför inte försöka, jag har planerat The Pack som min första bok. Den dras lite åt det hållet men är mer spänning i, men sen tänker jag göra ett försök. Jag tänker inte ge upp mitt mål så lätt.


( är det fler som märkt att det inte går att göra indrag på blogspot.com!!! `-.- )

Att lära sig eller att inte lära sig

En liten snabbkurs

Modellen för inlärning:
Vi tar exempel LÄSA

Steg 1 Omedveten okunskap - Jag kan inte läsa, men jag känner heller inte till att det finns något sådant som att läsa.
Steg 2 Medveten okunskap - Jag kan inte läsa, men jag känner till läsning och vet att det är något jag inte kan.
Steg 3 Medveten kunskap - Jag kan läsa, men bara när jag koncentrerar mig på det och tänker på vad jag gör.
Steg 4 Omedveten kunskap - Jag kan läsa och behöver inte ens tänka på hur man gör för att göra det.

Målet med all inlärning är såklart att nå steg 4 - Omedveten kunskap

Ondsdag

Just nu går det ovanligt tungt. Mediakunskapen gnager, men skall ta och göra lite en dag i taget. Börjar bli lite sliten nu, skall ta och ha lite kvalitetstid med lite strategiövningar och få tankarna på annat håll.
Sen hoppas jag att Becc och jag har våran lilla "kurs" idag. Var ett tag sendan, idag blir det att känna igen signaler ifrån pressadeoch ljugande männiksor. I de flesta fall är det samma person haha

Det stämmer:
Om jag är som du kommer du att både förstå och tycka om mig. Tycker du om mig så kommer du vilja hålla med mig.

Jönköping

Jaha nu är man hemma efter en eftermiddag i Jönköping och Rubin har varit Mamma Iza och syter Zoda och busat.
Vi valde en dag då det "skulle" vara mindre folk, och affärerna är uppna längre. Så fan heller jag sprang in och ut i varenda jävla affär och letade efter tofflor till mamma och en halsduk till farmor men utan resultat. Det blev anti rynkkräm till båda två istället XD.
Sen in och ut i yttligare affärer och letar grejer till farfar och mariusz, det är helt enkelt lättare att leta julklappar till män/killar. Där fann jag allt jag sökte.
Sen på toppen så springer man på två av sina lärare och också är ute och stress-shoppar.

Aja nu är både jag och Rubin helt slut, så vi skall snart decka på sängen. Men först skall jag skriva lite julklappsrim och fixa frågor till imon.

(Becca jag vet att ni har en julklapp på gång, Blue skvallrade, han var väldigt road!)

Hellsing

Känner för en ”liten” recension. Med lite bilder ^^


Skriven/illustrerad: Kouta Hirano

Jag har sätt animen, jag äger och har läst alla böckerna och jag har sätt OVAn. Men jag kan inte sluta älska denna serie. Okey animen var en flopp i och med att de ändrade handlingen, men ge gottgjorde det med ovan, och det var med besked!
Tyvärr har ju inte hela serien kommit ut ännu, men jag har ögonen på den.


Ett hemligt krig rasar i natten – ett krig där mänskligheten bara än en bricka i spelet. Hellsing är en hemlig organisation som försvarar England mot vampyrer och andra odödliga varelser!
Organisationen har gått i arv och leds idag av Integra Hellsing som är ättling till Abraham van Hellsing själv. Hellsings mest dödligaste vapen är vampyren Alucard, som är specialist på vampyrbekämpning. Han tillhör den gamla skolan som brutit med sina demoniska rötter för att tjäna sin mänskliga herre: Integra. Efter att ha förvandlat den döende polisflickan, Seras Victoria, till en vampyr arbetar de tillsammans för att kämpa mot den Odöda armén - och hennes nyfunna hunger... Välkommen till den mörka sidan av tillvaron.


Jag har verkligen fått hålla mig för att inte läsa ut alla 9 böcker på en och samma kväll. Man kan inte sluta när man väl börjat, och ju fler gånger man läser de ju mer kommer man på att man missat när man läste se första gången.
Du får se en ny version av världskrig och nazister som du aldrig trodde du skulle uppleva med Millennium "Letze Battalion". Bli insatt i protestanternas och katolikernas hat och vrede emot vandra. Träffa karaktärer som kapten ”Pip” Bernadotte., butlern Walter C Dornez, Major Montana Max, Fader Alexander Andersson och Enrico Maxwell ifrån Sektion 13 Iskariot och många fler.
Hellsing kommer lära dig ett och annat och sammtidigt vända din historiesyn bokstavligt helt uppåt helvete, men det är det fan värt. Älskar denna serie och kommer läsa den många gånger om.




Lägger till en liten musikvideo ifrån OVAn, helt klart sevärd. Mycket nöje! Lämna gärna kommentarer. =P

Nu är det...

…Jul igen. Och det är inte förens nu den riktiga ångesten kommer.
Tänk efter, vi åker igenom halva landet för att behaga släktingar som egentligen aldrig blir nöjda. Sen är det nyår och sen börjar skolan ingen.
- Men vi får ju presenter.
Även här försöker vi göra alla nöjda. Presenter kan man ge varandra när som. Ibland tror jag att julen och dess traditioner enbart finns för att småbarnen skall ha något att se fram emot, men för de vuxna är det bara en patetisk anledning till att få supa ner sig rejält minst en gång under året.
Fy fan vilken dålig inställning jag har, men det har jag rätt till. Finns säkert de som har en bra jul och som ser det som en fin tradition med dem där DE är inte jag.
Detta inlägg går emot allt vad jag står för, men ibland så måste det göra det. För trotts allt så är julen mulen, allt känns igen, men vi ses alltid nästa år igen.


Krönikör: Anna Ekenstierna
Skriven: 2009

Jul(ig)dag

Idag har det faktiskt varit en okey dag.
Sov så länge det bara gick, det vill säga till 9.00. Sen åkte jag och mamma och handlade, köpte julklappar och gick allmänt runt i affärerna.
Sen städa lite, Julstäda hos Simba och duscha honom. Så nu sitter han och sjunger ikapp med Carola. XD Sen blev det till att baka lussekatter, mamma fixade dekorationer medans jag gjorde färdigt 5 plåtar lussekatter. Provsmakade en, en lussekatt i en skål med varmmjölk och en gnutta kanel är inte fel.
Nu har jag suttit i en timme och slagit in de julklappar som jag köpt, skall se till att ta mig in till Jönköping och fixa det sista nästa vecka. All denna stress för att behaga andra, och förhoppningsvis får man något för det. Annars blir det rätt olidligt i längden...

Aja imon bär det av till Eksjö. Mamma ville muntra upp mig så det blir Julmarknad, hoppas Rubin sköter sig bara haha.

Drog iväg till Becc en stund idag. Haha kunde inte låta bli, det var så spotat och bra haha.

Peter: Hör ni vet ni vart stakarna är?
Jag: Jag tyckte jag såg dem innan.
Rebecca: Adventsstakarna står i köket.
Peter: Inte dom stakarna.
Jag & Rebecca: ???!!!! VAA??!!!

Hahaha XD

Det var en gång....

Det var länge sedan jag skrev en saga. Tre år sedan exakt, jag blev väldigt sugen på att skriva en julsaga…. Ja vi får se om det blir något på lovet. Har i alla fall en idé. ^^

Nu är de äntligen slut med prov fram till jullovet. Bara engelska boken, ljudteatern och grupparbetet i mediakunskap kvar, det kanske var mycket ändå…..Skall ta och lägga mig en stund, huvudvärken tar snart död på mig.

Introduktion

På begäran av någon..(Rebecca *host*) så har jag jobbat på introduktion till romanen The Pack.
Jag vill egentligen inte skriva på den för jag känner att jag inte är bra nog ännu, och jag vill verkligen att den skall bli bra. Sorry Becc men du får vänta minst några år till.

Jag tycker den låter mer effektfull på engelska, vill ni läsa svenska versionen så får ni fråga efter den.


A gray wolf howling at nightfall.
He is calling on the pack, it's hunting season.
They run through the night, to catch their prey.
Wolves are terrible animals.
The attack, with jaws that crushes bones and claws that can cut through the skin.

The wolf leader is confident, an alpha that require obedience and keeping track of the pack.
He is the ally, to Mother Earth herself, and is a wolf to fear.
His howling cut through the shadows and darkness, and his pack obey him full of grace.
Beware if you hear him, his howl is a war cry, which makes blood turn into ice in your veins.
You can not outrun him, you can not hide from him.
He will find you wherever you hide.

Dum reklam

Promenad med Rubin och går förbi busskuren och får se denna reklam:


Är det bara jag eller är det fler som tycker detta är rätt dumt. Hade det varit en riktig het kille i tomtedräkt så hade det väl gått an, men den gamla traditionella tomten?
Och tänk på alla småbarn..........
Fast egentligen, blir nog rätt roliga konversationer med föräldrarna.

Barn: Pappa varför tar tomten av sig kläderna, och vad är en sexleksak?
Pappa: ...........................!!!!

På tal om Stieg Larsson

Måste bara citera Nett som sa en bra sak idag XD:

"Män som hatade kvinnor lekte med elden så luftslottet sprängdes. "

Luftslottet som sprängdes

Bio idag och har lite tid över att skriva recension.



Luftslottet som sprängdes

Thriller ifrån 2009
Regi: Daniel Alfredson
Skriven av: Stieg Larsson

Luftslottet som sprängdes är den tredje och avslutande delen i Millenniumserien baserad på böckerna av deckarförfattaren Stieg Larsson. Filmen börjar där den andra filmen i serien: Flickan som lekte med elden slutade. Lisbeth Salander försöker bli fri från anklagelserna som riktats mot henne. Samtidigt som Mikael Blomkvist gräver i Salanders dolda förflutna för att få henne friad, och han kommer snart sanningen på spåren.



Jag har nu sätt alla tre Millenniumfilmerna och jag blir aldrig missnöjd. Jag måste säga samma sak som jag sagt i mina recensioner om de två andra filmerna: SKITBRA!! ( för mer info se min bdb Jigsawfox datum 2/5 2009 och 26/9 2009). Noomi Rapace är fortfarande bäst!

Många har sagt att den tredje filmen är segare än de andra två och jag faktiskt hålla med, mycket prat och lite action. Men detta är trotts allt finalen och alla trådar måste spinnas ihop, men en spikpistol kommer trotts allt till hands. ;)

Jag citerar mig själv ifrån recensionen i tvåan: Annars så har Stieg Larsson varit en av de bästa svenska deckar författarna, och hans böcker med filmer har sålt miljarder. Det är bara tragiskt att han aldrig han uppleva sin storhet.

Betyg: 4/5

Ödets ironi

Jag älskar den här giraffen ^^ snacka om ödest ironi

Stadie 1: Förnekelse
Stadie 2: Ilska
Stadie 3: Förhandlingsstyrka
Stadie 4: Depression
Stadie 5: Acceptans

x

Darwin har nog inte fel: Starkast överlever.
Men det handlar bara in om fysik. Slag skadar inte nog, alla kan tåla en käftsmäll.
Det finns andra sätt att bryta ner en människa, att riva upp djupa sår i hjärta och själ. Det är blodigare än ett slagsmål, och gör så mycket ondare.

Jag må ha förlorat förras laget men när kriget är över skall jag stå som segrare.

Att kommentera min blogg

Vet att vissa har haft svårt att kommentra min blogg. Men jag har fixat till det. Om ni inte har ett googelkoto eller är medlem på blogspot så gör du såhär:

Gå in på kommentera, välj namn/webbadress i kommentera som. Sen är det bara fylla i ditt namn (och webbadress om du känner för det), skriv det du vill kommentera och färdigt!

Skriv gärna kommentarer jag blir bara glad. =D

Varieté!!!

Slog på Tvn för att bara kolla om det var något värt att se, bläddrade över 1an och 2an men då stannade jag! Häckners Varieté ifrån år 2008 gick på 2an! Jag satt fastnaglad och ännu en gång sjöng med i sången jag sååå väl känner igen. I fem år i rad har jag suttit vid stora scenen på Liseberg minst en gång under sommaren och kollat på Varieté.
Jag kommer ihåg de alla, allt ifrån ekvilibrister till dansare. Kommer jag någonsin att glömma Varieté orkestern, Art of Spectra, Akita, Farellos, Sanna & Mirja, Strahlman und Sönne, den alltid lika pigga Miko, Malte Knapp, Silea och självklart Mr Fiasconi.

- Mr Fiasconi möter tiden, han kommer från början av seklet till slutet. Han bär på en ofantlig sorg. Han är ensam, han har ingen röst. Hans vänner är döda. Han känner inte igen sig. Med sig har han en oantastlig dröm att göra alla barnen glada.

För mig är Varieté en uppladdning av batterierna, en flykt ifrån min kaotiska vardag och verklighet, en dröm och ett hopp om något bättre. För många kommer nog denna text vara helt utan sammanhang och bortom förstånd, men det får den vara. Man måste vara där, uppleva varieté konsten, man måste se Farellos & Malte Knapp enhjuligsakt, man måste se Silea gå på lina emot den eldröda himlen, man måste se Haddji Haddji Allre Asch berätta sin historia, man måste se Carl-Einar Häckner bita huvudet av en duva……
Förns då kommer man förstå denna text. Och jag saknar det, en pusselbit av mig saknas. Men nästa år då är jag redo, då kommer jag sitta framför stora scenen igen, vare sig det är strålande sol eller hällande ösregn, och ännu en gång, som jag gjort i fem års tid, njuta av varieténs magi.

Fast i det förflutna i en dröm om den gamla tiden invaderas jag av varietéartister. De som brinner och svettas och aldrig ger upp. De blöder. De slår sig och kämpar varje dag för att överleva ett tag till. Och jag har sätt dem, de finns, de bombarderar min hjärna och hemsöker mig på natten. Numren hålls vid liv, jag är aldrig ensam, och dem måste få finnas.
Tillfälliga förbindelser. Rastlösa själar på drift runt jorden i en livslång turné utan slut. En väska, en hatt och en frack… En publik, en ridå, en applåd.
Välkommen in i Varieténs värld! I detta land finns allt! Och jag vill aldrig att det skall ta slut.

// Carl-Einar Häckner

En helt ny värld...

(undrar hur många som orkar läsa detta?)

I somras så bestämde jag mig att jag skulle börja läsa böckerna av J.R.R Tolkien igen. Jag började för nästan 5 år sedan med Bilbo och Silmarion men hann aldrig klart. Så i somras började jag i Sagan om ringen och har väl kommit halvvägs vid det här laget, ( boken är ju trots allt en tegelsten). Sen bestämde jag mig att läsa ut C.S Lewis´s Narnia serie, och har kommit till fjärde boken nu. Jag skall försöka ge mig på en jämförelse mellan de två författarna läst några fler böcker, men det kommer nog att ta lite tid.

Narnia må vara barnböcker men de är helt klart läsvärda, man kan lätt läsa ut en hel bok på en vecka. Sagan om ringen trilogin kan folk tycka är udda att läsa men den är fylld men dikter, sånger och berättelser som vilken bok fantast som helst inte skulle ha något emot att läsa. C.S Lewis och J.R.R Tolkien är inte så olika som många tror, de var båda med i The Inklings, en slags bokklubb bestående av akademiker som satt och diskuterade varandras texter, så i alla all jag tror att de påverkade varandra rätt mycket.
De är skrivna med samma still och språk, bara att Narnia är skriven på ett lite lättare sätt eftersom det är en barnbok. Medens Sagan om ringen och alla andra Tolkien böckerna är något svårare språk i.

Båda böckerna tar dig in i en fantasivärld, med det klassiska temat: ”Goda övervinner det onda i slutet”. Men jag är grymt imponerad vad de lyckats skapa. Dagens författare håller sig i denna värld de bara stoppar in karaktärer som vampyrer, spöken med mera. Till exempel: Twilight serien av Stephenie Meyer eller True Blood böckerna av Charlaine Harris. Om J.K. Rowling har skapat en ”fantasi värld” kan ju diskuteras, men den kan i alla fall inte mäta sig med Tolkiens eller Lewis.
Detsamma gäller våran svenska författarinna: Astrid Lindgren. Hon blandade fantasin med verkligheten, ifrån Lotta på Bråkmakargatan till Bröderna Lejonhjärta i Nangijala.

Jag hoppas att deras böcker kommer att leva kvar i alla tider. En författare lever kvar så länge han blir läst. Jag kommer i alla fall att fortsätta läsa.

Skrämmas eller inte skrämmas

Funderade efter filmkvällen. Vad det är som gör att vi blir rädda för vissa skräckfilmer och andra inte. Självklart är beror det även på vad vi är rädda för, är du rädd för spindlar kommer du såklart bli rädd för en film med spindlar i. Eller att vi helt enkelt inte är beredda ( Lina hoppade till under Saw XP).
Än så länge har jag bara sätt EN skräckfilm som har skrämt mig, i alla fall första gången jag såg den: House on the haunted hill. Den är inget vidare läskig men det är det att om man känner igen sig så blir den genast obehaglig. Man påminns om tidigare händelser och samtidigt förs in i filmens djup, det blir en läskig kombination.

Tack för en trevlig kväll Clara och Lina ^^

Fredag!

Den här veckan är fredagen efterlängtad, jag måste vila. Men det blir på lördag, idag blir det SAW marathon med Clara och Lina. Om jag har förstått allt rätt så kommer det vara kinamat inblandat med.

Blir kanske något skrivet ikväll/natt men det får vi se, är rätt läxfri.

Studiedag...

... men jag är fan inte ledig. Sov länge idag för att vara utvilad, steg upp 8.30 och kl 9 var jag igång och började skriva på Knutby. Två timmar, och en kopp te senare så har jag 4 ½ A4 papper fyllda med text framför mig. Men jag är inte klar ännu. Började skriva på svenska uppgiften, ytligare 3 sidor. Sen ut på promenad med Rubin och sen hem och fortsätta med Knutby och en halvtimme senare så har jag ytligare ett A4 klart, och kl är bara 13.00.
Kommer nog få förslitningsskador i händerna lagom till jul, haha

Skall få i mig lite lunch, fortsätter väl skriva mer i skolan imon, är inte så mycket kvar nu.

Min egna hög av förtvivlan...

Kollade igenom mitt skåp och mina gamla dokument. Hittade massor av noveller, påbörjade romaner med mera som aldrig blivigt klara.
Romanen "Rosengåva", "A story of true frendship"," The Pack" och så min krönikosammling som är 40 sidor ifrån att bli tryckt, men jag kommer inte längre. Jag vet att många väntar, speciellt ni som börjat läsa, men jag vill att min riktiga debut skall bli bra. Jag hade stora förhoppningar på "The Pack" men den rör sig inte ur fläcken. Än så länge har jag bara skrivigt 1 sagobok, och den vilar med pappa. Jag ville inte få den tryckt.

Men egentligen, jag är 16 år. Min skrivteknik är bra och precis men jag utvecklas ännu. Jag antar att mitt första redigt stora projekt blir biografin jag skall skriva åt mamma. Mamma berättar och antecknar sen är det upp till mig att skriva. Det är en bok som kommer komma långt för idén är strålande och kommer hjälpa många.

Det ända som kommer skrivas nu är krönikor och recensioner och har jag tur blir den en novell.

Ett tappert försök

Ja det är vad man kan kalla min förmiddag. Har försökt skriva på Knutby till religionen men det vill inte idag. Jag hoppar mellan frågeställningar och har halvklara rubriker. Kommer nog ändå att få börja om sen för att jag tappat tråden och texten inte har något flyt.

Sen har jag tappat en bit av en predikan, så jag sitter och letar igenom två timmars film efter två meningar och jag kan inte bara strunta i dem.

Näpp nu ger jag upp! Det blir till att jobba som en tok på studiedagen. Så nu agerar min laptop värmeelement till Rubin som förnöjt sover på min säng.

I Am Legend

Jag har börjat bli dålig på recensioner nu känner jag. Så nu är det läge att skriva en.

I Am Legend
Drama ifrån 2007
Regi:Francis Lawrence
Skriven av: Richard Matheson

Will Smith spelar vetenskapsmannen Robert Neville som är troligen den siste mannen på jorden, eftersom han är immun emot en ohejdbart virus. Men bortsätt ifrån hans trogne hund Samantha (Sam) så är han inte helt ensam. De som fallit offer för viruset har förvandlats till aggressiva zombies som bevakar det minsta av Roberts steg. Samtidigt gör Robert allt för att försöka få fram ett motgift genom sitt immuna blod. Men tiden är knapp...

I am legend förvånade mig faktiskt. För att va ett drama har den en spänning som håller fast dig framför tvn. Många har klagat på att den inte är läskig och det är den inte, men den är inte heller gjord för att vara det. Den har inte heller det gamla vanliga: - och så levde de lyckliga i alla sina dagar slut.
Filmer är helt klart sevärd och jag kommer definitivt att se den fler gånger.

Betyg 4/5

Vikten av kommunikation

Mamma bjöd ut mig på restaurang idag, helt spontant. Så vi satt och åt och började prata om skolan, böcker, framtiden, med mera. Allt eftersom konversationen fortsätter så upptäcker vi att vissa saker vi pratade om kanske borde ha sagts lite tidigare. För om vi hade gjort det så hade kanske vår tillvaro sätt annorlunda ut, vad vet jag?

Många gånger har vi svårt att säga som det är, av feghet, av rädsla för vad andra skall tycka och tänka om oss. Men att lätta våra hjärtan är kanske inte alltid så farligt som vi tror, många gånger gör vi en så stor grej av det. När det egentligen inte alls var svårt att säga, ingen blev arg på dig för det, det kanske till och med var till en stor fördel för dig.
…. Jag antar att mamma kommer att bjuda mig på restaurang varje helg hädanefter. ^^

50 års fest just nu...

... och de är alldeles för fulla för att en nykter person skall kunna stå ut med dem..

Någon som har något bättre för sig?

Livets bibliotek

I livets bibliotek står många bokhyllor. Vissa är nästan överfulla, andra nästan tomma. Vissa är slitna, andra är blankpolerade. Vissa böcker är sönderlästa, andra är dammiga.
I livets bibliotek står många bokhyllor, 6,6 miljarder om man skall ta fram en siffra, för det finns så många människor på den här jorden. Hur gillar ni det metaforen?

En bokhylla för varje person. Varje bok är en erfarenhet eller en kunskap. Jag tar en sväng till min bokhylla. Den är inte blankpolerad men inte heller trasig, bara lite sliten i kanterna och alla hyllor kanske inte riktigt håller alla gånger. På hyllorna högts upp ligger gamla barndomsböcker, de används så sällan.
I mitten där de är lättåtkomliga står skolkunskaper, matte, svenska, engelska, polska, historia, religion, med mera. Det finns även nyinköpta böcker som bland annat: Mediekunskap, psykologi, grafisk kommunikation.
Längre ner står upplevelseböckerna, en och annan spänningsroman, ett stort antal skräckromaner och några kärleksromaner.

Det börjar bli fullt på hyllorna, trots att jag bara börjat leva detta liv. Fast än så länge så har det varit rätt kaotiskt, men det är bara att hoppas att framtiden är vissare.
Men denna bokhylla skall ändå hålla många år till, hyllorna skall bära många böcker, Men man kan inte städa ur den. Även om man har dåliga böcker på sina hyllor så vill man ändå inte göra sig av med dem för då är inte din bokhylla komplett, då är inte du komplett.

Hur ser din bokhylla ut?

Krönikör: Anna Ekenstierna
Skriven: 2009

Onsdag..

.. ännu en helt okey dag. Dock var nog alla lärare och några av oss i klassen förvånade över dagens prestationer. Hög närvaro och det var länge sedan man kände att man var en "klass". Det var en positiv överraskning, håller någon med?
Nu blir det till att laga mat och sedan är det Knutby projektet som gäller. Sen är det eventuellt en krönika på gång lite senare idag. Håll ögonen öppna

En helt vanlig tisdag...

.. när nu jag kan ha det? Idag känns det bara helt normalt, och helt lagom. Bortsätt ifrån klippning av musikvideon imon, men det tog vi oss igenom på något sätt det med.
En promenad, en god kopp tee när man gör läxorna som inte är så farligt många. Dock ligger Rubin och är lite risig i magen men har inget emot att ha honom sovandes bredvid.

Nä det blir inget mer idag, allt är bara helt okey.

Stand up kväll...

men jag känner inte för något nytt. Blir några bra klipp ifrån Stockholm live. Titta och njut.

Hans Åke Andersson:



och Henrik Elmer som ursprungligen kommer ifrån Nässjö. Kanske märks på han komik med. Xd



Jag lovar att jag skall komma med bättre men kunde inte låta bli ^^

Fars dag idag...

.. ville bara säga: -Älskar dig pappa! Saknar dig. <3

Tankar på tåget hem...

.......Det mänskliga behovet av att hitta en frände… att veta i våra hjärtan, att vi inte är ensamma. Jag är för mycket av en ensamvarg, utslängd. Jag passar inte i någon flock, jag strävar i utkanten. Men i och för dig…. Vi vet aldrig vem vi kommer att möta framöver. Vem av alla främlingar kommer att hålla våran hand….vidröra våra hjärtan…och dela vår smärta av att försöka.

The Call..

Hade ett fint telefonsamtal idag, sorry om jag inte får skriva om det men då får du kontakta mig:

”Vi har inte valt våra öden, det valde oss. Och vissa kan inte förstå djupet av de inre förändringarna. De vet inte hur mycket vi riskerar att förlora. Därför att Vårt öde ligger i våra egna händer.”

Tillbaka till Cafeterian

Jag sitter på i sjukhusets cafeteria. Hur många gånger har jag inte suttit här? Hur många gånger har jag inte suttit på de grå stolarna, analyserat plastblommorna och grubblat över löpsedlarna? Tja så många gånger det går under 10 år, och varje gång är en gång för mycket känns det som. Jag lämnar mitt kaffe för en stund och övergår till att kolla in folket runt mig.

Inte så hög medelålder den här gången, inte så många äldre som är här idag. En ung assistent sitter och hjälper en rullstolsbunden man, hon är sliten. Hennes kropp bär henne inte fullt ut och i hennes blick syns spår av ångest, hon vill egentligen inte vara här. Hon möter min blick, jag ler lätt till henne, hon anstränger sig till ett leende innan hon vänder bort blicken och ger ifrån sig något sorgsen suck. Snett framför mig sitter en lätt överviktig dam. En insulinspruta ligger bredvid henne, inget tvivel att hon har diabetes. Vänder mig om och en tjej på kryckor med troligen en stukad fot hoppar in med sin pappa gåendes bakom.
När jag sedan rätar på mig i stolen sitter en medelålderskvinna med i cafét. Blåtira, halskrage och hennes darrande händer tyder på svaghet i lederna. Det vore orättvist att fundera på vad hon gått igenom så jag låter bli.

Jag återgår till mitt kaffe, och min tidning. Mina knän gör sig påminda när jag råkar stöta till bordskanten. Man skall inte generalisera alla här inne men en sak har vi alla som sitter i detta rum gemensamt: Vi är alla skadade. Vi kämpar för att klara av dagarna och vi tvingas möta våra demoner varje dag, det är inget bra liv, vi är inte lyckliga….men det är detta liv vi har att leva.

Krönikör: Anna Ekenstierna
Skriven: 2009

För att överleva i denna värld...

...håller vi dem vi litar på nära oss. Till dem anförtror vi våra rädslor,tankar,djupaste hemligheter och problem. Vi delar våra upplevelser av det fantastiska och det ordinära. Men vet flyr vi när dem vi litar på försvinner framför våra ögon? När allt tycks gå förlorat och framtiden är oviss...vad gör vi då? Är detta bara ännu en prövning?

Vi lär oss fort vilka som kan begripa och vilka som bara står i våran väg.

Allhelgona…

...tja vad skall man skriva? Visst det är en fin högtid, man minns de man mist….men jag kan inte låta bli att hata den. Gå runt på kyrkogården där jag överhuvudtaget spenderat mycket tid. Att gå runt med släkten och tända ljus hos tre generationer Ekenstierna och veta att vi med kommer att ligga här en dag. Det är klart med pappa hoppade vi över en generation….Vi har alla rätt att vara ledsna och gråta, det är inte det som plågar mig. Det är det faktum att jag inte kan det. Jag kan inte få ro, förens jag säkert vet. Men jag ger inte upp! Jag skall ha svar på mina frågor, även om det svaret en dag kan kosta mig livet....
Jag älskar dig och saknar dig mer än mina ord kan beskriva.

Rädsla för att glömma

Någon slog dig, så nu slår du mig, är det så spelreglerna är? Jag reser mig, men du lägger bara mer styrka bakom slaget nästa gång du slår. En gång var det du som blev slagen och lovade dig själv att aldrig glömma. Men det gjorde du, för det är på grund av glömskan du slår och på grund av att du inte längre minns så slår du nu mycket hårdare. Nu när du har blivigt stark. Han slog dig, och du slår mig, men du har glömt. Är det därför är det jag som offras? Är det därför är det mitt blod som rinner, och inte hans?
Jag lovar mig själv att aldrig, aldrig, aldrig glömma. Av rädsla för att göra just det och en dag slå tillbaka, hårdare än du gör nu. För det är så historien går.

Jag vet att du inte läser det här, du har inget med mig att göra längre. Men jag kan inte låta bli att skriva till dig. Blev du rädd? Jag gav aldrig upp som du gjorde, jag reste mig fast mina ben egentligen inte skulle bära. Hur mycket du än slog, hur mycket du än sparkade så reste jag mig upp. Såren läker, men ärren består. De är minnen, minnen av din feghet. Fegheten att ge sig på någon fysiskt underlägsen dig, bara för att hämnas slagen du en gång fått.

Men jag lovar dig, jag skall aldrig glömma. Jag tänker aldrig sjunka till din nivå.

Krönikör: Anna Ekenstierna
Skriven: 2008-2009

To write, or not to write...

Har tänkt att sätta mig och skriva. Måsta ju hålla igång så jag inte tappar. Men idag vill varken huvudet eller händerna. Tankarna krockar och bokstäverna bara flyter ihop, jag får ingen klarhet i min text.
Håller jag på att tappa min talang eller lägger den sig i dvala. Jag har fortfarande kvar vad en av författarna som läste av mig skrev:

"Jag vill berömma dig för din klokskap och din skrivning som jag tycker både är tydlig och engagerande. Med klokskap menar jag ditt resonerande, tänkande och beslutstaggande i ditt sätt att skriva. Jag vill tillägga att din fantastiska styrka i ditt sätt att tänka och uttrycka dig, kommer att vara en stor hjälp för dig."

Jag tror hon har rätt, och vad vore jag för människa om jag inte förvaltade de egenskaperna? Många låter det de är bra gå i spillror för att följa en annan väg. En väg som de kanske inte alltid valt själv, de kanske blivigt tvingade. Många gånger kan vi få kritik för våra talanger som gör att vi överger de eller inte vågar hålla på med de längre.
Är det rätt? Jag tycker inte det. Jag har med fått kritik, men jag ser det bara som en bra grej. Ofta kan du utvecklas av det, det kanske visar en brist som du kan fixa till eller jobba emot.
Ge inte upp dina talanger, drömmar och mål. För det är just de som är unika för dig, det är de som gör dig till just den person du är.

Titta jag kunde skriva idag trotts allt


Krönikör: Anna Ekenstierna
Skriven: 2009

Desperat?!

Okey vad har jag gjort idag.. vaknat (är väl ett grundkrav), ätit frukost, ut med Rubin, sen tänkte man baka lite. Men det gick inte för jag gjorde slut på jästen igår..nehe....., ja jag kan fortsätta skriva...nej idétorka......
Till slut blir jag desperat för och åker till mammas jobb och jobbar. Så idag har jag packat om 20 Sigma macro objektiv och 150 par av några jäkla kontakter jag inte vet vad de är till...

Så nu sitter jag här. Lyssnar på musik medans Rubin gnäller och tjuter (grymtar?!) över att han inte kan bädda sin säng på rätt sätt. (antar att han kommer ge sig på min säng härnäst)
Varför är jag så desperat över att ha något att göra då? Har man inget att göra så tänker man och filosoferar för mycket och tillslut så blir man bara deppig över det. Men om man tänker framåt och fokuserar för mycket på framtiden så glömmer man bort att leva i nuet, så jag kan inte bara sitta och inte göra något på dagarna. (sen kommer jag väl få dåligt samvete över det och blir bakåtsträvande, vilken jävla karusell detta blev.

Aja en god natts sömn, i en mjuk säng är vad som behövs....om jag nu har en säng kvar när Rubin är klar med den.....

Höstlov...

.. som jag inte vill ha. Jag sitter och gör ingenting..., har ingenting att göra...., finns inget att göra...
Man sitter bara och kollar på det grå höstvädret och Rubin ligger och sover. Men tänker dra ut och träna med han sen. Wow något att göra idag!!

Petra Mede vs Cecillia Frode

Som Stand up fan har jag inte undgått kaoset på Rost på Berns igår kväll. Tydligen har de bjudit in Cecillia Frode (skådespelare) till showen för att få in någon som de övriga komikerna inte kände, skit bra! Men då får hon fan göra det hon ska!

Istället för att rosta kvällens gäst ( Markolio) så ger hon sig på panelen, och Petra fick sig en omgång. Cecillia kommenterade ett av Petras skämt ifrån förra showen som handlade om Felix Herngrens pung:

- "Alla skrattade. Inte jag. Men vi skrattade och våndades av sorg för att denna kvinna valde att vara så låg i sitt sätt att skämta."

Innan dess hade hon gjort klart för alla:

– "Jag frågade mig själv när jag gick hit i kväll om jag tycker att det är roligt med snusk. Bajs och kiss? Könsord? Nej, jag tycker inte det. Jag tycker att det är ett osofistikerat sätt att skämta på."

Cecillia går av scenen och det är Petras tur, hon kontrar bra:

-"Oj, oj, oj Cecilia Frode. Släpp ut pinnen du har i röven. Här har vi en tjej som behöver bajsa. Laxermedel, Fan låt någon ta dig i tvåan bara du slappnar av någon gång!"
Hon fortsätter:
-" Cecilia Frode, jag kan vimsa och prata kuk och fitta hur mycket jävla som helst men när jag skall leverera material så gör jag det fani mej tusen gånger bättre än dig!"

____

Vad tycker jag då själv om detta? Jag kan säga att jag står bakom Petra. När man rostar så finns det en osynlig gräns mellan skämt och rent personangrepp. Cecillia du gick över den gränsen. Du påstår att allt Stand up handlar om är att jaga innehållslösa skratt, och att vi skattar av ren rädsla. Vad fan menar du med det? Jag kan skratta som aldrig förr om jag ser en bra show, och det är inte innehållslöst det är gläden av att skratta. Sen beror det självklart vilken humor man har. Okey du gillar inte snusk, fine! Men det finns någon som gillar sådana skämt, lev med det.

Nu till Petra, det är väldigt många som är emot henne på grund av hennes något satiriska komik, speciellt under melodifestivalen. Okey visst jag kan inte heller hålla med om att allt hennes material är bra, men hon har något annat jag uppskattar: kämparglöd.
Hon fick lägga en hel dans karriär åt sidan på grund av sin ryggskada, och när det såg som mörkast ut började hon med Stand up och reste sig ur askan och rakt ut i strålkastarljuset.
Det är bara ett bevis för att det finns hopp, även i mörka stunder, bara man är beredd att ge sig ut och leta efter det.
Så jag håller med dig Petra Mede:-" Cecilia Frode, jag kan vimsa och prata kuk och fitta hur mycket jävla som helst men när jag skall leverera material så gör jag det fani mej tusen gånger bättre än dig!"

Jobbig kväll...

Finns det något jag börjar bli trött på så är det personer i min klass som inte kan ta med material till lektioner eller helt enkelt inte kan hålla käft.
Jag bryr mig inte om de inte vill gå på gymnasiet, men de behöver inte förstöra för alla andra. Och vi som siktar högt upp på betygsskalan tar också mycket stryk av att ha de i samma klassrum.
Till Exempel:
En löpare är startklar till max, tränat och har både ork och styrka att nå hur långt om helst på en rekordtid. Men framför denna löpare är 20 andra löpare som bara joggar lite smått och den snabba löparen kan inte komma förbi.
Så känner jag mig ofta. Jag har ingen att diskutera med, ingen att bolla tankar med. Jag tror inte att det är någon tvekan att några av de där 20 "joggarna" skulle kunna jobba lika bra som jag, men de "orkar inte".

Jag är elev- och klassrepresentant för MPA09 tillsammans med en tjej till. Jag har gått på tre möten, för anteckningar och lyssnar. När jag till slut kände att jag behövde gå på den lektionen mötet var på så bad jag min "kollega". Jag gav henne tid, plats och hela dagordningen och mötesprotokolt. Tror ni att hon gick? Så klart inte!!
Så nu sitter jag här. Klassråd imon, måste läsa igenom protokoll ifrån stormötet som jag inte har anteckningar ifrån eftersom "kollegan" inte gick., har bara ett protokoll. Sen skall jag pressentera detta inför klassen, och jag tror inte att morgondagens sekreterare kommer att skriva protokoll till mig heller, så jag får väl ta hand om det imon med. *SUCK*

Höst!!

Rubin är väldigt "höstig"

"Bara en hund", finns det människor som säger.

Att säga "bara" om en varelse som kommit mig så nära,

om en svans som slår i golvet av glädje över att höra min röst,

om en nos, som förtroligt slickar min hand,

om två ögon som rymmer världar av tillit och tillgivenhet.

Solig söndag.

Fint väder ute, blev en långpromenad med Rubin.
Nu sitter man här med en kopp kaffe och kollar ut på alla fina höstfärger. Men kan inte riktigt njuta av det. Jag trivs inte, och om jag påstår det så ljuger jag för mig själv. Är jag ensam? Nej jag antar att jag börjar bli imun. Jag är mer ångestfylld än glad, jag är mer besviken än arg.
Jag får helt enkelt försöka låta bekymren vissna i takt med höstlöven. Men just nu skall jag begrava de i lite skolarbete.

Vi är inget annat än vanedjur. Vi dras till sina bekantas trygghet, vi håller de nära oss.
Men vad händer när det bekanta blir otryggt? Vad händer när tilliten går förlorad? Vart flyr vi när det vi tror på försvinner framför våra ögon?

Kommer det blir bra nu? Eller väckte jag bara upp ännu ett problem ur dess sömn?

Skolan

Sitter i skolan och har datakunskap, och som vanligt har jag inget att göra. Vi hade föreläsning idag: "Rädd men modig" av Robert Lillhoga. Den var rätt okey, jag kan inte riktigt hålla med honom alla gånger. Men han pekade på vissa bra punkter inom integration och att vilja passa in. Sen tyckte jag att det var intressant att han tog med om hur vårt kroppsspråk får oss att hamna i problem eller ej.

Det stämmer bra att om vi har ett kaxigt kroppsspråk så hamnar vi i trubbel med folk som utmanar oss. Eller om vi är lite nere och har en låg energinivå så kan vi med hamna i trubbel med folk som vill trycka ner oss. Det är balansen man strävar efter. Har man en balanserad energi eller kan konsten att kunna ända kroppsspråk så minskar risken att man råkar i problem.

Sen finns det såklart fler sätt att antingen få personer att gilla dig eller att ge sig på dig. Men det är en kost många förträngt, tråkigt nog.

Tillbaka där allt började...

Städade ur min bok/skrivhäften/filmer/tidningar/ allt mellan himmel och jord - skåpet. Hittade alla spökböcker av Dan Höjer som jag läste som en galning när jag var mindre, då jag med skrev spökhistorier. Jag minns historien som blev mitt genombrott: " När klockan slog 12".
Jag minns när jag satt och skrev den, jag gick i 5an eller 6an. Någon månad senare ställde jag upp i Unga författare med historien och vann.
Efter det rusade det bara på. Efter 1 år hade det blivigt en hel sagobok, och den vilar med pappa nu. Det finns ingen kopia på den, den är bara pappas. Men den tog inte med sig min ambition för att skriva.
"När klockan slog 12" finns dock kvar, den hänger i mitt gamla klassrum i på lågstadiet, på den plats där jag satt och skrev den. Där hänger den än idag. Den hänger där som ett minne av att man kan lyckas bara man vill. Den dagen jag ger ut min första bok skall jag åka tillbaka skolan, tillbaka till min första berättelse och tillbaka där allt började....

Lite filosofi en mörk torsdagkväll.....

Vart hör jag hemma?
Var passar jag in?
Vilka är mitt folk?
Vilka är jag lojal mot?

Vi alla väljer grupper.
Vi vill höra hemma någonstans, vi vill ha gränser.

Det är läskigt här ute, i utkanten.

Vissa stämplar tvingas på oss.
De gör oss annorlunda – tills vi blir som spöken som glider genom andras liv.

Men bara om vi tillåter det.

Man kan slösa bort hela livet med att prova olika roller.Men bara när man vet vem man är kan man börja leva på riktigt.

Krönika ifrån skoltidningen 2008

En god eller ond värld

Skolan är äntligen slut för dagen solen skiner så man är mycket mer piggare än vad man är under de mörka vinterdagarna. Batterierna i min Mp3 dog just i en bra låt.
Jag svär tyst för sig själv, men tänker att det var lika bra. Då kan man lyssna på vad som händer runt omkring istället.

Jag får se en liten flicka som äter glass. Hon håller sin mamma hårt i handen och båda skrattar i den varma solen.
Sånt här bli man glad av att se, man bli lika varm som solen inombords. Jag stannar upp och ser efter de en stund.
Skrik, svordomar och en smäll får mig att vända på huvudet mot ett hus på andra sidan gata. En kille grälar på sin pappa.
De skriker åt varandra och svär, till slut får pojken en kraftig smäll av pappan som sedan vänder sig om och går in i huset igen. Dörren går igen med en smäll.
Jag rycker till vid den ljudliga smällen och bli lite förvånad över uppståndelsen. I det ögonblicket kändes det som om jag stod mellan två världar.
Står med en fot i en god värld, med glädje, kärlek och trygghet. Medan min andra fot står i en värld av bråk, våld och otrygghet, en ond värld. Är vårt samhälle verkligen uppdelat så här om man tar sig tid att faktiskt granska det?

Jag fortsätter gå hemåt, bilderna av den lilla flickan och hennes mamma spelas upp i huvudet på mig. Går förbi ett dagis. Barn leker och har kul, skrattar och leker kurragömma.
Dagisfröknar står och tittar på eller leker tillsammans med barnen. Så här skulle nog den goda världen se ut, som med flickan och mamman.
Jag står och tittar bort mot dagiset en stund och börjar sedan fundera på hur världen skulle vara om den var som med pojken och pappan som grälade och slog.

Vänder mig om och blir närstan rädd för det jag ser. På andra sidan gatan ligger kyrkogården. Jag suckar och inser att jag just fick ett svar på mina funderingar.
Det är såhär det slutar om världen är så ond: på kyrkogården, med döden.
Om vi inte är rädda om varandra och tänker oss för så slutar det nog med en enda stor kyrkogård, mänskigheten dör ut.

Många människor bryr sig bara om pengar och makt. De bryr sig inte ifall de skadar någon. Ingen visar hänsyn mot någon.
Det är krig i världen och många katastrofer hotar att drabba oss och vår jord. Världen är på väg någonstans, mot en ond eller god värld.
Då hoppas jag att det är som i sagor: Att det goda kommer att segra! Med det beror helt på oss.


Ur Skoltidningen
Krönikör: Anna Ekenstierna
2008-05-29

Normal eller onormal?

Är det så att folk flyr från det som skiljer sig från det normala? De är rädda/osäkra, de kan inte acceptera det, de kan inte förstå, det ligger i människans natur.
Men tänk hur den som skiljer sig från mängden känner sig.
Tänk på hur det känns att bli vänd ryggen när man som mest behöver det, och att sen upptäcka att när man försöker passa in genom att vara någon man inte är så vänder alla tillbaka till en. Men det är att bära en mask och det mår ingen bra av, tvärtom det gör bara situationen värre. Den känslan att inte passa in som man är utan ska behöva bli någon annan. Känslan av att inte bli tagen på allvar av de man litade på, för de vänder ryggen för att de inte kan acceptera dig som du är, de är rädda för dig.
Är du osäker på personen, FRÅGA DÅ!
Det är inte alla som kan rå för att de är på ett visst viss, de är deras öde.

Så nu får du tänka efter, kan du acceptera det/de onormala/speciella? Eller vänder du dem ryggen och tänker: ”Den kan man väl ändå inte umgås med” Om du tänker så, vilken slags människa är du då?


Krönikör: Anna Ekenstierna
Skriven: 2008

Framtidssträvande och målmedveten inte galen och störd.

"Du är galen!" ,"Du är fan störd", " Såklart att du har läst läxan du är ju som du är". Detta är kommentarer jag får höra väldigt ofta, minst en gång per dag.
Pågrund av vad? Jo att jag gör vad jag ska och jobbar. Medans de som kastar ur sig kommentarerna inte gör det.
Ja jag kan hålla med om att jag jobbar mycket och vill göra bra ifrån mig, men vet ni varför?

Jag har ett mål, jag vill ha ett bättre liv än jag har nu och man måste jobba för det. Självklart är det roligare att höra att du fått ett MVG än att du fått ett IG och måste göra omprov. Man går hem och känner sig stolt, för idag är jag ett steg närmare mitt mål.
Det du lägger ner nu på din utbildning har du hela livet, du kan inte börja mitt i livet och tänka: " Ja men nu skall jag börja jobba" Det funkar inte, det är redan försent.
Lägger du manken till nu så har du det mycket lättare sedan, det kan jag redan känna. Har man en bred grund att stå på så kan du aldrig kliva utanför.
Så nästa gång du kallar mig för galen eller störd, se på dina presstationer och tänk på din framtid så kanske du ändrar uppfattning.

Det bor en femåring i mitt hjärta

Som barn tror vi att världen är full av magi. Vi vågar drömma och ser på världen som en spännande och ny plats. Det är världen som jag minns den, och som jag önskar jag hade stannat i.
När man var barn så fanns nästan inga hinder, man kunde springa och leka dygnet runt. Om man trillade så var det alltid någon framme och lyfte upp en. Allt är liksom nytt och man kan knappt vänta på att få utforska det.
Jag saknar den tiden, ibland vill jag bara bli fem år igen. Men nu är jag bara så ledsen över omständigheterna runt mig som jag önskar jag kunde blunda för. Blunda för brott, mobbing, våld, krig och liknande. Visst det fanns när jag var liten med, men då förstod jag det inte, även fast jag är på väg att bli vuxen så förstår jag det inte ännu. Hur kan människor vara så här?
Som barn var man trygg, jag önskar att den tryggheten fanns kvar. Bara krypa upp i en famn och känna sig älskad, och kanske höra en saga. Ibland känner jag mig som ett fågelunge som knuffas ut ur boet, ur tryggheten bara för att den börjar bli vuxen. ”Du får klara dig själv nu! Stick!” Men vi blir aldrig stora eller färdiga, vi är alltid barn, men vi får sällan bete oss som det utan att klassas som idioter.
När försvann den ljusa världen som jag såg när jag var barn? En gång när jag var på väg hem från skolan och mina knän svek mig och jag bara föll ihop på gatan och hade inte styrkan att resa mig själv. Det var det ingen som ville hjälpa mig upp! Det kan jag inte förstå! Ingen!

Läste att samma sak hände en äldre herre. När han halkade och hamnade i en snödriva och bad om hjälp att komma upp, trodde alla att han var en gammal alkis som var för full för att resa sig. Hallå! Vad händer här?

Kom att tänka på de barn och ungdomar som faktiskt har det riktigt hemskt hemma. Till de skulle jag vilja säga det här:
-Du ska inte behöva lyssna på vad andra säger om dig, för du är DU! Det har du all rätt till att vara! Du får leka och smutsa ner dig. Du är värd det och så mycket mer. Blicka framåt, våga säga emot, våga säga Nej! Fortsätt kämpa. Även om man tycker att man har haft en hemsk barndom så har man i alla fall säkert varit med om några ögonblick som är värda att minnas.

När under min vandring
byttes det ljusa, förtrollande, magiska ut
Varför är det inte lika oskyldigt och
Strålande vackert nu som förr
Om jag hade vetat att världen var såhär
Då hade jag stannat kvar som barn,
I den skimrande sagovärld som fanns då.

AE


Krönikör: Anna Ekenstierna
Skriven: 2008
Publicerad: BRIS

Ny blogg...

Japp skaffat ny blogg. Byrackarn (va elak jag är då) fick en egen.
Ja vad skall jag mer säga? Kommer nog lägga in rescentioner, krönikor och annat smått och gott här.
Trevlig läsning!