Normal eller onormal?

Är det så att folk flyr från det som skiljer sig från det normala? De är rädda/osäkra, de kan inte acceptera det, de kan inte förstå, det ligger i människans natur.
Men tänk hur den som skiljer sig från mängden känner sig.
Tänk på hur det känns att bli vänd ryggen när man som mest behöver det, och att sen upptäcka att när man försöker passa in genom att vara någon man inte är så vänder alla tillbaka till en. Men det är att bära en mask och det mår ingen bra av, tvärtom det gör bara situationen värre. Den känslan att inte passa in som man är utan ska behöva bli någon annan. Känslan av att inte bli tagen på allvar av de man litade på, för de vänder ryggen för att de inte kan acceptera dig som du är, de är rädda för dig.
Är du osäker på personen, FRÅGA DÅ!
Det är inte alla som kan rå för att de är på ett visst viss, de är deras öde.

Så nu får du tänka efter, kan du acceptera det/de onormala/speciella? Eller vänder du dem ryggen och tänker: ”Den kan man väl ändå inte umgås med” Om du tänker så, vilken slags människa är du då?


Krönikör: Anna Ekenstierna
Skriven: 2008